Nu har Emma flyttat hem till sitt Färila igen

Hon lämnade Ljusdals kommun för huvudstaden. Nu har Emma Timerdal flyttat hem till sitt Färila igen – till lugnet, friheten och skogen.

Vi som familj har ett rikare liv tack vare att vi får mer tid tillsammans, säger hon.

Du flyttade från Ljusdals kommun till Stockholm, men har nu flyttat tillbaka hem igen med din familj. Vad var det som fick er att ta det beslutet?

Vi köpte huset i Färila år 2017, och sommaren 2019 bestämde jag, min man Mikael och våra två barn att flytta hem till Hälsingland igen.

När vi bodde i Stockholm kände jag att jag förlorade en massa dyrbar tid enbart på att sitta fast i trafiken. Tanken på att all min tid, och familjens tid, gick åt till att bara förflytta oss från en punkt till en annan gjorde att jag bara ville bort. När jag funderat ett tag så frågade jag min man Mikael om vi inte skulle flytta hem till Färila igen.

Han var inte helförtjust i idén, men mina argument om friheten att kunna kliva ut genom dörren och plötsligt vara i skogen, att barnen skulle få möjlighet att vara ute och leka hur de ville. Och att vi skulle få mer tid att vara med våra barn, och med varandra om vi flyttade hem fungerade.
Att få tid, och att inte behöva ständigt jaga den – skulle vara en de största vinsterna!

Vad arbetar du som inom Ljusdals kommun, och hur länge har du jobbat där?
Jag jobbar på Utvecklingscentrum (UC) som vårdlärare sedan hösten 2020.

Vad är det bästa med att arbeta på Ljusdals kommun?
Jag vet att jag aldrig behöver sitta i en bilkö för att ta mig till jobbet - närheten och frihetskänslan det ger är fantastisk.

Utvecklingscentrum är en stimulerande arbetsplats där jag får möjlighet att utvecklas. Nu ska friskvårdsbidraget höjas och det ger oss kommunanställda frihet att välja bland alla olika aktiviteter som finns i kommunen. Något som jag uppskattar väldigt mycket.

Vad är det bästa med att bo i Ljusdals kommun?
Att se hur mina barn trivs här. Att de får möjlighet att leva ett liv här i Hälsingland och i Färila, med alla friheter det ger.

Vi som familj har ett rikare liv tack vare att vi får mer tid tillsammans: Vi hinner se varandra och umgås med varandra. Vi hinner sitta ner i lugn och ro och äta tillsammans och prata vid köksbordet. Och att jag har naturen precis utanför dörren.

När bilkaravanen går söderut stannar vi kvar och lyssnar på tystnaden. Vi åker till backen och åker skidor eller drar på oss längdskidorna och drar ut i spåren. Vi ser hur stressen åker iväg och kvar här är lugnet.