Stöd till drabbade

Reaktioner

Akut reaktion - Overklighet
Under den första tiden efter en allvarlig händelse har många en känsla av overklighet. Det som inträffat känns ofattbart. Vanligt är också upplevelser av tomhet och känslomässig ”stumhet”. Det kan vara svårt att komma ihåg väsentliga delar av det som skedde. Med tiden blir händelseförloppet tydligare och kan då följas av andra reaktioner.

Påträngande minnesbilder
Under en tid efteråt kan det hända att du återvänder i tankarna till händelsen, vare sig du vill eller inte. Minnen som till exempel synbilder eller lukter kan förefalla så verkliga att du får en känsla av att vara tillbaka i händelsen igen. Sådana påträngande obehagliga minnesupplevelser kan återkomma både i vaket tillstånd och i drömmar.

Inre oro
En stark inre oro och känsla av sårbarhet är vanlig och dessa känslor kan under en tid bli starkare och mer plågsamma när du i minnet återupplever det som hänt. Den inre oron kan leda till att du blir rastlös, får svårt att sitta still och att koncentrera dig på andra saker. Du kan bli mer lättirriterad än du brukar eller få svårt att överhuvudtaget ta dig för någonting.

Olika kroppsliga reaktioner
Det är vanligt med kroppsliga reaktioner som darrningar, svettningar, huvudvärk, hjärtklappning, yrsel och svimningskänsla, aptitlöshet, matthet eller spänningar och värk i musklerna.

Katastrofkänsla
Ängslan och oron efteråt kan också visa sig genom att du blir rädd för att en ny katastrof eller allvarlig händelse ska drabba dig eller din familj. Du kan uppleva en ökad vaksamhet, och kanske rycker till vid minsta ljud.

Sömnproblem och mardrömmar
Det kan vara svårt att somna. Plågsamma minnen som dyker upp kan göra sömnen orolig och du kan vakna ofta och tidigt. Hos en del upprepad det som hände sig i form av mardrömmar. Mardrömmarna kan då även handla om andra hotfulla situationer än den du verkligen upplevt. Dålig sömn leder ofta till att du blir sliten och mer lättretlig.

Relationen till andra
Ilska och irritation är vanliga reaktioner. Ilskan kan rikta sig mot närstående utan att du menar detta, vilket kan förstärka skuldkänslorna.

En del människor kan känna behov av att dra sig undan och vara ensamma. För andra kan ensamheten kännas svår, då du blir helt utlämnad till dina tankar och känslor.

Frågor om livets mening
Om du varit med om en tragisk och svår händelse är det mycket vanligt att börja fundera på livets mål och mening. Du kan komma att omvärdera mycket av det du tidigare uppfattat som självklart.

Några enkla råd

Sök stöd
Att dela tankar och känslor med andra hjälper dig att få perspektiv. Respektera att människor har olika sätt att handskas med svåra händelser: en del har stort behov av att prata - andra vill hantera det på annat sätt. De som söker socialt stöd efter en allvarlig händelse klarar sig bättre och återhämtar sig snabbare.

Prata med och lyssna på barnen
Barn är, precis som vuxna, unika individer som reagerar på olika sätt. Barn och ungdomar har inte samma möjligheter som vuxna att förstå eller tolka sina upplevelser i samband med en allvarlig händelse.

En god hjälp för barnen att hantera vad de upplevt är att du som är vuxen:

• är tillgänglig för frågor
• berättar tydligt om det hänt
• förstärker känslan av säkerhet
• snabbt återtar vardagens rutiner och normala aktiviteter
• leker eller gör saker tillsammans

Många av de reaktioner som föräldrar ser och kan oroa sig för kan vara normala reaktioner på en onormal situation. Det är graden och varaktigheten på reaktionen som avgör om barnet är i behov av extra hjälp och stöd. För barn visar sig ofta katastrofkänslor som klängighet och ökat behov av närhet.

Aktivitet och arbete
Fysisk aktivitet rekommenderas som ett sätt att avreagera dig, men vi är alla olika. För en del är det en klar fördel att komma tillbaka till skola och arbete så snart som möjligt och på det sättet återvända till vardagen igen. Ställ dock mindre krav på dig själv och din kapacitet den närmaste tiden!

Sök stöd i tid
Om dina reaktioner blir så starka, plågsamma och långvariga att du behöver hjälp, vänta då inte för länge med att kontakta någon. Vänd dig gärna till din familjeläkare, din hälsocentral, företagshälsovård eller psykiatrisk öppenvårdsmottagning.